share
download .zip
report bug or abuse
Buy me a coffee
BRUSSELS. Luxury chocolate, Art Nouveau architecture and an international political mecca. This is how the capital of the EU is described in the tourist guides. But Brussels also has a reputation for being one of the dirtiest, most dangerous and most indebted cities on the continent.
Now some of its residents have had enough.
Like a scene from a horror movie. This was one of the reactions after masked men equipped with automatic weapons were caught by surveillance cameras as they patrolled the entrance to the Clémenceau metro station in Brussels, just six stops from the European Parliament. Just before the morning rush hour, several shots were fired outside the station, in what Belgian police believe is part of a drug-related gang war.
For a seasoned Swede, who wakes up almost every morning to new headlines about shootings and explosions, the incident in February may seem like a ripple. But in Brussels, the escalating wave of violence has provoked strong reactions.
"The streets belong to the residents, not the drug dealers," said Interior Minister Bernard Quintin, who opened the door to allowing the police to enlist the help of the military.
However, it is not only shootings and the open drug trade that have given Europe's unofficial capital an increasingly tarnished reputation.
Beyond the tourist guides' allure of chocolate tasting, beer safaris and Art Nouveau architecture, there are less picturesque elements.
Inge Paemen, 61, has lived in Brussels all her life and believes that her hometown is in a downward spiral.
"There are shootings and drugs, unemployment is sky-high and the streets are dirty. In the past, the homeless and beggars lived down in the center, now they are everywhere," she says when we meet at a café.
"I'm so tired of seeing how the city is mismanaged. Just look around.
Och ja, mitt bland EU:s skinande institutioner sover hemlösa på gatorna och i tunnelbanestationerna som om nätterna förvandlas till improviserade sovsalar. Antalet hemlösa rapporteras ha blivit dramatiskt fler de senaste åren. Arbetslösheten är tre gånger högre här än i landet i stort och strejker hör till vardagen, med lamslagen kollektivtrafik och stängda skolor som följd.
Bryssel har också ett välförtjänt rykte om att vara en av Europas skitigaste huvudstäder, mycket tack vare en sophantering som går ut på att hushållsoporna hivas ut på trottoaren, för att något dygn senare plockas upp av en sopskjuts (om inte sophämtarna strejkar).
– Det är som om ingen riktigt bryr sig om staden, klagar Inge Paemen.
Problemet är inte bara att Bryssel har problem, det har alla storstäder. Utan att staden saknar ett fungerande politiskt styre som kan ta sig an dem. Sedan valet för snart ett år sedan har partierna i det regionala parlamentet förhandlat om att bilda en ny regering. Men fransktalande socialister vägrar samarbeta med nederländsktalande nationalister, och där står parterna och stampar.
– Politikerna vill inte ta ansvar och inte fatta beslut. Det handlar om deras ego, inte om en vilja att lösa Bryssels problem – problem som är uppenbara för alla, säger Brysselbon Joost Vandenbroele.
Det har gått så långt, menar Vandenbroele, att han inte bara ville skriva en debattartikel. sedan en tid ordnar han demonstrationer i protest mot hur staden sköts.
Förra gången han kallade till manifestation slöt hundratals Brysselbor upp och stod tysta i 89 minuter, med en minuts tystnad för varje politiker som valts in i det regionala parlamentet.
– Ett år efter valet har de valda politikerna inte pratat om vad de vill göra med Bryssel, utan bara vem som kan tänka sig att samarbeta med vem, säger han.
Under tiden har stadens skulder skjutit i höjden, enligt Lokaltidningen Bruzz ökar de med motsvarande 45 miljoner kronor om dagen. Och eftersom ingen ny budget har kunnat antas har pengar till sociala projekt och andra satsningar frysts.
När den brittiska tidningen Economist, som årligen rankar städerna med högst livskvalitet, hamnade Bryssel på listan över städer där livskvaliteten blivit sämre.
En plats som på senare tid blivit en sorts symbol för Bryssels baksidor är den södra järnvägstationen Gare du Midi, där snabbtågen till London och Paris avgår ifrån. Den har kallats för Europas farligaste tågstation och ger heller inget trevligt intryck: sopor, klotter och öppen droghandel präglar platsen.
”Dirty and dangerous”, skitigt och farligt, lyder omdömena i kommentarsforum på internet.
– Vi behöver nån som kan leda staden och som kan ställas till svars, som har en approach om att staden och vi som bor här förtjänar respekt, säger Inge Paemen.
Men det politiska styret i Bryssel är organiserat som ett lapptäcke där 19 delvis självstyrande borgmästare ska samsas med regionparlamentet, där partierna inte vill samarbeta med varandra. Dessutom betalar anställda inom EU-apparaten ingen inkomstskatt i Belgien.
Den brittiske, numera avlidne, historikern Tony Judt, skrev en gång att Bryssel är ”en metafor för allt som kan gå fel i en modern stad”.
Joost Vandenbroele håller inte med. Han är noga med att inte vilja svartmåla sin hemstad och lyfter gång på gång Bryssels mångfald och kreativitet, samt påpekar att infrastrukturen för cyklister faktiskt har blivit bättre på senare år.
Men det finns ett men. I juni, när det gått ett år sedan valet, har han kallat till en ny manifestation.
– Jag älskar den här staden, men den förtjänar bättre än så här, säger han.
